Kvitterbusken

Fick ett mms från en av sönerna med följande dikt avfotograferad:

Kvitterbusken

Gråsparven sörjer inte hästlorten.

Den spiller inte tid på framtidsforskning.

Den burrar upp sig, väsnas, parlerar

Dagsdebatterar, hoppande från gren till gren.

I skruvisens vinter

håller den spiksoppan varm.

Jag tänker på en väldigt speciell kvitterbuske

på vägen mellan Södra BB och Norra kyrkogården.

Den kokar av sparvar.

Måste du stanna och knyta skosnöret,

gör det här!

Werner Aspenström

Kvitterbusken finns även på vår tomt, en schersmin fullproppad av pilfinkar och gråsparvar ratad av andra fåglar. Jag böjer mig ned och knyter mina kängor.

gråsparv-1

Gråsparv

pilfink-1

Pilfink

 

I växthuset blommar persikoträdet

I växthuset blommar persikoträdet. En ensam humledrottning har förirrat sig in i växthuset och låter sig väl smaka av vårens första nektar. Kanske slipper jag ta fram ekorrhårspenseln för att pollinera i år.

 

Att odla persika på våra breddgrader tyder väl på en viss naivitet. Odlardrömmar tenederar att vara naiva och romantiska. Våren är drömmarnas tid. Resultatet av odlarmödorna visar sig framåt hösten, inte alltid så storslaget som planen var.  I ett rationellt tänkande så är all tid som investerats inte lönsam.

Tankarna som har frodats när man hackar mellan raderna är kanske inte i klass med ogräsets tillväxt. Men det är något som spirar inom odlaren också. Kanske är det är den stillsamma lunken i trädgårdsysslorna som är mödan värd. Stillsam lunk är en bristvara idag. Blir det sedan lite brysselkål, några potäter och morötter, kanske  en och annan persika odlade på ett schysst sätt så är det bara bonus.

 

DSC_5770

En rosablommande trädgårdsdröm

DSC_5720

DSC_5773

De första sallatsplantorna

 

Steglitser på besök

Idag var steglitserna på besök i vår trädgård igen. Jag har inte sett dem sedan i höstas. Då var de i trädgården och pickade fram frön ur blå bergklint med sin sylvassa näbb. Dessförinnan hade jag sett en flock på ca 50st på en tistelåker. Vilket kändes som något slags rekord för våra trakter.  Steglits är en art som är på väg norrut i landet. Tillsammans med bl. a svarthätta tillhör den gruppen ” varma fåglar”, dvs. de som gynnas av ett varmare klimat. Åkermark som inte hävdas på samma sätt som tidigare kan också vara en orsak. Med nedlagda jordbruk och extensivt jordbruk så kommer också tistlarna. Bra för tistelspecialisten steglits men också en indikation på ett utdöende småskaligt jordbruk i våra trakter. Den färgprakt som steglitsen erbjuder känns exotisk, med karmosinrött ansikte flankerad av vita fält och en kolsvart hjässa och intensivt svavelgult på vingarna.   Uppmärksamheten och fascinationen som den väcker känns på gränsen till orättvis mot de övriga gästerna vid mitt fågelbord.  Eftersom jag gärna hyllar det vackra i de vanliga och triviala, så måste jag lite skamset ta en extra koll på blåmesens koboltblå hjässa och de vackra färgskiftningar som det finns hos den anspråkslösa pilfinken. Skönhet är en smaksak men steglitsen dramatisk färgteckning sätter onekligen färg på det gråmulna vinterlandskap som råder idag. steglits aaa Steglits

Vintrig rödhake

rödhake 5 jan 2015

En rödhake har dröjt sig kvar i vår trädgård. Så länge att den blivit fast i ett vintrigt Hälsingland. Rödhaken är en typisk insektsätare med en fasligt klen näbb. Den är liten och pincettformade och ser inte ut att duga för vinterns frödiet. Det struntar tydligen den lilla rödbröstade varelsen i, som bestämt sig att husera i vår vedhög och söka föda kring vårt fågelbord. Flera nätter har det varit kring -20 grader. På morgonen har en rundburrig rödhake uppenbarat sig, lyckligt omedveten om att sådant klimat som råder här ska denna lilla fågel inte klara av.

I dag den 15 februari hörde jag för första gången i år rödhakens finstämda spröda flöjttoner i trädgården. För vem sjöng den? För att glädja mig, välgöraren som försett den med fågeldelikatesser för att överleva vintern. Knappast. Ganska meningslöst också att hävda revir när närmaste rödhake förmodligen är åtskilliga mil bort. Eller var det ett vårligt lyckorus som även vi människor ibland upplever? Eller kanske glädjen att ha överlevt ytterligare en kylig natt. Förmodligen beror det på att ljuset strålar över ett vintrigt landskap. Ljuset triggar även igång talgoxar, blåmesar och domherrar som bildar en vintrig kör. Pilfinkarna sitter som vanligt i sin kvitterbuske. Vem får inte vårkänslor…

 

rödhake