Det är en vintermorgon när gryningsljuset smyger sig in i kalldimman. De värmande solstrålarna målar om landskapet för varje minut. Vackert men råkallt.

Vi har ett fågelskådarärende denna kyliga morgon. En hökuggla ska ha setts i byn Bofara utanför Kilafors. Vi har begett oss dit för att få en glimt av norrlandsugglan, som nu tycks ha kommit i större skaror från öster. Den drastiska termen invasion används ibland för att förklara fenomenet, när födan tryter i dess vanliga jaktmarker i rysksibiriska taigan. I dessa dagar klingar invasion från öster illa i mina öron. Nu är det dock bara sorkar och småfåglar som får se upp i Bofarabygden.

Ugglan finns mycket riktigt där, på en TV-antenn sitter den och spanar. Den granskar oss med sin skarpa blick och vi studerar den i våra teleobjektiv. Vi ser frostkristallerna i dunet kring ansiktet på ugglan. Den vänder snart bort blicken och spanar vidare efter något mer matnyttigt.

Även vi vänder bort blicken för en stund. Fågelskådandet är en god förevändning för att komma ut i naturen. Landskapet framträder allt tydligare, det naturromantiska eller nästan impressionistiska sceneriet vi nyss beskådade är nu skarpt realistiskt.