I växthuset blommar persikoträdet. En ensam humledrottning har förirrat sig in i växthuset och låter sig väl smaka av vårens första nektar. Kanske slipper jag ta fram ekorrhårspenseln för att pollinera i år.

Att odla persika på våra breddgrader tyder väl på en viss naivitet. Odlardrömmar tenederar att vara naiva och romantiska. Våren är drömmarnas tid. Resultatet av odlarmödorna visar sig framåt hösten, inte alltid så storslaget som planen var.  I ett rationellt tänkande så är all tid som investerats inte lönsam.

Tankarna som har frodats när man hackar mellan raderna är kanske inte i klass med ogräsets tillväxt. Men det är något som spirar inom odlaren också. Kanske är det är den stillsamma lunken i trädgårdsysslorna som är mödan värd. Stillsam lunk är en bristvara idag. Blir det sedan lite brysselkål, några potäter och morötter, kanske  en och annan persika odlade på ett schysst sätt så är det bara bonus.

En rosablommande trädgårdsdröm

De första sallatsplantorna