De mänskliga mötena i mina gammelskogar är få. Varför förstår inte flera vilken kraft det ger att omfamna en gammelskog? Det är något märkligt som händer mig efter att ha vandrat i mjuk mossa i det dunkla skogsljuset. Det infinner sig ett lugn som i andras ögon jag alltid besitter. Det är här jag hämtar det lugnet. Bär med mig i en stressig skolvardag med kvalitetskvadrater och bedömningar  och betygsättande. Hujedamej.  Tur att det fortfarande finns några gammelskogar!

Helt ensam är jag inte i den gamla granskogen, ett stilla knackande, leder mig till en annan som älskar gammelskog. Den tretåiga hackspetten  har inte så många platser att hacka på. Det är just den här sortens skog som vi, den tretåiga och jag är beroende av.

Den tretåiga hackspetten