Jag gräver mina dryga 500 kvadratmeter trädgårdsland för hand. Ja, gräva kanske var att ta i, det mesta luckras med grävgrep. Ingen jordfräs har fått tillträde de senaste 20 åren. Det har sina förklaringar, förutom att det är nyttigt med fysiskt arbete… Det insåg också August Strindberg som tycks ha varit en kunnig och entusiastisk trädgårdsodlare. Även han förde en kamp mot ogräs och kanske framförallt kvickrot som ”triljerade under jorden, sticker upp en blänkare här, där man minst väntar den, och när man jagat den från post till post, förkansar han sig inne i en jordgubbstuva”.

”Bästa medlet mot kvickrot är dock det, att man gräver sina land själv, likasom ock själv är bästa dräng vid all trädgårdsskötsel. En vår tog jag en dräng till att gräva min jord. Det var en flink man och han var färdig med alltsammans på en dag. Men när jag skulle så, märkte jag, att mannen endast vänt om grästorvorna. Därpå anställde jag en piga, som skulle göra det bättre. Men hon tillbragte åter en dag med att vända torvorna rätt. Sedan gräver jag alltid själv”

Som så mycket annan trädgårdskunskap står sig de gamla recepten. Lyckligtvis har vi inga drängar eller pigor längre. Maskinerna har tagit över grovarbetet i de flesta fall, men lika dålig som drängen är jordfräsen i arbetsbesparande syfte. Med jordfräsen är trädgårdslandet klart för sådd och plantering på en timme eller två. De flesta som använt jordfräsen för vårbruket tappar dock snart kontrollen över ogräsets framfart. Arbetsbesparingen äts upp mångdubbelt av ogräsrensning. Det är inte bara kvickroten som sönderdelas och återfinns överallt. Många av våra ogräs är ljusgroende och när de fått en ljusglimt i den omrörda jorden gror de i miljoner. Om vi nu ska kalla dem ogräs… Det är kanske en annan definitionsfråga.

En annan tidsinvestering är att rensa bort (nästan) allt ogräs före midsommar. Jag försöker alltid att hinna med att rensa medan ogräset fortfarande är knapps synbart och med endast bildat små hjärtblad. En trädgårdshacka av modellen ”Munkforshackan” är mitt bästa redskap. Jag går över mina odlingar med den två-tre gånger under våren försommaren.  Det tar inte lång stund. Sedan brukar jag kunna släppa taget om ogräsrensningen under högsommaren. Jag avslutar med ytterligare ett odlingsråd av Strindberg:  ” Grundregel: odla icke mer jord än du kan sköta själv! Non multa ses multum = litet men gott.”  Det är ett visdomens ord som även jag ibland borde ta mig en funderare på när odlandet tar alltför mycket tid…

Gräva, så och gödsla är min verklighet på lediga stunder under våren. Enformigt arbete. Nu är potäterna och fröna i jorden. Det finns en glädje i arbetet som är svår att förklara. Glädjen finns också i den tillfredsställelse när allt är sått och planterat.  Kanske en uråldrig känsla.  En framgångsrik odling kunde vara skillnad på liv och död, men på vägen lurade många faror, om frosten tog de spirande plantorna kunde svälten under vintern vara ett faktum. De gamlas kunskap och erfarenheter var viktiga för att mesta möjliga grad så i rätt tid, gödsla och sköta sin grödor för bästa resultat.

Mitt grävande och planterande är mer bekymmersfritt. Grävandet ackompanjeras av filande flugsnapparsång. Sädesärlan är också en följeslagare. Jag befinner mig i ett sammanhang som har varit människans i tusentalsår och som känns riktig. Oron för misslyckad skörd kan jag ta med en klackspark med stövlarna på. Mat finns att köpa blir jag ibland upplyst om. Men nog är det betydligt roligare och bättre att skörda egenproducerat. Med en ganska gammal mans odlarerfarenheter ska det nog gå vägen med skörden i år också!

Sådd av blomsterböna

Sockerärterna är på gång

Flugsnapparen har hittat en larv bland ärterna