Fåglar och morgonkaffe

Morgonkaffet kombineras med det bekvämaste sättet att skåda fågel. Utanför köksfönstret virvlar mesar, finkar och ett par hackspettar kring vår fågelmatning. Möjligen var det i det här köksfönstret som mitt fågelintresse väcktes.  1968 såg jag en nötväcka vid det som då var mina föräldrars fågelmatning. Det visades sig vara en av de första observationerna i våra trakter. Traktens mest namnkunnige fågelskådare ”Fågel-John” gratulerade till obsen. Han berättade då också att han ansåg att den vackraste av vinterfåglarna var blåmesen. Det fick mig också att se på annat sätt på fåglarna. Jag iakttog färgteckningar och kunde bara hålla med John om att blåmesen med sitt gula bröst och med den azurblå sammetshättan på huvudet kunde mäta sig med betydligt mer exotiska fåglar. Den julen fick jag Fåglarna i färg av Sigfrid Durango som julklapp.

Nötväcka

Blåmes

Tiden har gått och fågelintresset har bestått. Jag har nog slipat både iakttagelseförmåga och kunskap under åren. Fortfarande finns nyfikenheten och blicken för det vackra i fåglarna. Förundran har möjligen stärkts, då med ökad kunskap om de fantastiska anpassningar som fåglarna utanför fönstret har begåvats med. Fåglars otroliga minne är häpnadsväckande. Talltitan som just förser sig med solrosfrön kan gömma tusentals frön och med en hjärna stor som en ärta komma ihåg gömställen i ett halvt år!

Talltita

Kunskap och tillbakablickande inger både oro och hopp. Visst är det roligt att se nya arter kring fågelbordet. Samtidigt är de också en indikator på klimatförändringar. Steglitsen fanns inte här för bara 10 år sedan, nu är den relativt vanlig. Bofinkar och koltrastar övervintrar till viss del numera.  Mer glädjande är att vissa arter ökar av andra skäl. Gulsparven som nästan försvann helt av kvicksilverbetning av utsäde på 60-talet är nu vanlig igen. Gråspetten var också på utrotningens brant, 1973 hittades bara ett häckande par i Sverige, på några decennier har populationen återhämtats och är nu relativt vanlig i våra trakter.

koltrast

Gulsparv

Gråspett

 

Höst

När jag drar på mig kängorna är det fortfarande mörkt ute. Inga större äventyr väntar, bara min ”standardrunda”. Odlingslandskapet i Freluga är en bra start på söndagsmorgonen.  Jag kommer inte  långt innan ljuset sakta tonas upp  från en dunkel gråton. Först når solstrålarna  löven i trädtopparna som snart lyser i allt från citrongult till cinnoberrött.

Järnmyren är en av ”hållplatserna” vid min morgonrunda

Söndagsmornar har en speciell stillhet. Byborna sover fortfarande och inga bilar  är i rörelse. Ett rådjur vandrar sakta in i en skyddande åkerholme. Ser på min andedräkt som likt ett dimmoln glider bort att vindriktningen är åt motsatt håll. Alltså ingen vittring från mig som når rådjuret. Visserligen är rådjuren här så pass vana vid min doftbild att de oftast ignorerar mig. Räven hade däremot uppfattat min närvaro och avlägsnar sig när jag skymtar den i  det svaga morgonljuset.

Järnmyrens gråspett

När jag kommer tillbaka efter promenaden har jag en gäst, möjligen från Sibirien. En nötkråka kraxar från gårdsbjörken.

Nötkråka

När jag vänder blicken nedåt har frosten gjort sitt med årets rabatter och grönsaker

 

 

 

Trädgården

Sommaren har till stor del tillbringats i vår trädgård. Ett byggprojekt har tagit sin rundliga tid. Trädgården kombinerar som vanligt hårt arbete och behagfull vila och avkoppling. Ibland har arbetet stannat upp. Vår ”tomtsädesärla” söker föda runt om byggplatsen och pockar ibland på uppmärksamhet som jag villigt ger den. Sädesärlepojken kallade en av våra söner vår gårdsärla, på något sätt fanns det en identifikation där. Nu får jag ringa till den nu vuxne sonen och berätta när ”pojken” har kommit på våren.

Jag har också i intensiv närvaro uppmärksammat steglitsens förehavande i blomrabatten. Steglitsen går förstås inte att negligera, den färgstarka teckningen drar till sig uppmärksamhet. Det har varit ett välkommet avbrott i arbetet.

Göran Greider beskriver i boken ” I trädgården hörs andra ekon” trädgården som en plats  att bli förtöjd i. I år har vi varit mer än vanligt förtöjda. Då har de små nära naturupplevelserna varit extra betydelsefulla.

I vår trädgård bjuds också  naturen in. Hyfsat välskött men också partier av vilda växter och förvisso även så kallade ogräs. Jag har svårt att förstå den trädgårdskultur där välklippta gräsmattor, asfalt och enformiga men dyra rabatter är normen. Gräsmattan frågar jag alltid vilken frisyr den vill ha och då blir det öar av gullvivor, prästkragar och blåklockor. Vitklövern blommar också i gräsmattan till glädje för humlor och bin.  Hur den uppfattas av människor är en annan fråga, men jag tror att även de vi känner uppfattar en trivsel i det som inte är så perfekt.

Steglits

Efter regnet

så kommer solen

”Tomtsädesärlan”

Mindre hackspett i äppelträdet

 

Skördemånad

Så är det plötsligt september, skördemånaden enligt den gamla bondepraktikan.  Nu finns maten runt knuten! Det är dessutom inte bara mat som erbjuds 20 meter från köket. Det bjuds på dofter, färger, smaker och dessutom ett arbete som känns ursprungligt och meningsfullt.

trädgård

trädgård (2)

dsc_0209

löken torkas

dsc_0087

kålrabbi

medhjälpare i trädgården

Under våren svärmade kålmal i sällan skådad mängd över odlingarna. Kålen blev snabbt perforerad av de små larverna. Så dök räddarna upp, en lövsångare- och talgoxe-familj som under ett par veckor hade kalas på kålmalslarver. Kålen repade sig snabbt och nu är den skördeklar!

vitkål 1

 

 

 

Innedag i kylan

En elev sa till mig efter en dag i skogen med mängder av mygg -Jag tycker bättre om naturen när den är inomhus… Idag är jag böjd att hålla med, minus 22 grader och myggfritt men inbjuder inte till någon längre utevistelse.  Utanför köksfönstret pågår en kamp för överlevnad. Det gäller för de mängder av fåglar som trängs vid vår fågelmatning.  Själv sitter jag inne, läser bok, dricker kaffe och håller ett vakande öga på fågelbordet. Plötsligt virvlar 11 stjärtmesar kring talgbollarna, vita bollar med en lång stjärt som begärligt hackar i sig talg med de små näbbarna. En nötskrika kommer flygande och blir genast ensam herre på täppan. Distraktionen från boken är nu total, beundrar den azurblå färgen på vingarna. Tänker på hur äldre tiders konstnärer skulle bli ruinerade om de skulle måla en nötskrika med korrekt färgteckning. Azurblå färg fick man av mineralen Lapis Lazuli som pulveriserades och användes som färgpigment och kostade en förmögenhet.

Den vanliga större hackspetten är också en gäst vid matningen som är vackert tecknad. För att inte tala om blåmesen…nötskrika2

större hackspett_redigerad-1

stjärtmes

blåmes

 

Höstfrost

Jag omges av prasslande och fallande löv under inspektionsrundan i trädgården. Björklöven singlar ner som guldslantar. Ett äpple faller också ned med en duns.

Marken är täckt med ett glittrande  lager. En viss oro smyger sig på hur purjon och all kål i grönsakslandet har klarat -7 grader som det har varit som lägst under natten. Det är en kyla som tangerar vad de klarar. När solen har gjort sitt så visar det sig nog. Just nu är det bara betagande vackert.

frost i grönsakslandet 3a

 

höst savoykål

 

höstlöv

höst DSC_0092