Blybergets naturreservat bjuder alltid på fina naturupplevelser. Idag var det tre lavskrikor som bjöd på underhållning. Tidigare har de varit ovanligt reserverade för att vara lavskrikor. Tydligen har de vänt sig vid att bli matad av skogsflanören…

Stillheten och tystnaden vid skogstjärnen är i det närmaste overklig. På något sätt tillhörande en annan tid. Kanske är det kontrasten mot den skolverklighet som tillhör vardagen. Schyssta, trevliga elever – men skolan är också livlig och stressande miljö, såväl för oss lärare som elever. Ibland önskar jag att även mina elever skulle få uppleva denna verklighet, långt bort från datorspel, snapchats och mobilselfies. När jag tagit med elever till vackra miljöer och berg med knotiga hällmarkstallar, så har kommentaren flera gånger varit  – Det är lika snyggt som det vore datagjort…  Den bästa komplimang över naturens skönhet de kan komma på. Uppenbarligen är våra erfarenheter av skilda slag.

Tjärnens blanka spegel bryts av ett försiktigt vak.  Det visar sig vara en ganska präktig öring när jag kastar en spinnare nästan i gapet på den. Tvekar om den ska få gå tillbaka men beslutar att den får bli middagsmat. Tjärnen bjöd inte bara på skönhet utan också på en riktig läckerhet.