Älgstammen har minskat betydligt på senare år i mina tassemarker. Det förklaras ofta med den ökade björn och vargstammen. Skogsbolagen vill också få ned älgförekomsten för att minska betesskador på planterad skog. Sanningen är nog att det har samverkat. Ökad avskjutning i kombination med rovdjurstryck gör självfallet att det blir mindre älg. En runda med ”älgsafari” på skogen gav tidigare garanterat resultat. Nu ska man ha lite tur att träffa på vårt högvilt. När älgmöten inte blir ”vardagsmat” så ser jag på dessa ståtliga djur med en ny uppmärksam blick när de ibland visar  sig.

Här vill vi inte ha älgarna, lyckligtvis här på en  väg som inte lockar till hög hastighet.

Den rosaskimrande kruståteln på hygget krävde en älg för att bli ett bra foto, så kom den springande…

Hjortronen är mogna! Myren lyser gul av ”blötgubbar”. Även hjortronen tycks påverkas av klimatförändringar. I våra trakter har vi  lärt oss att det inte är någon idé att ge sig ut på myrarna förrän 20-25 juli. De senaste åren har mognaden skett 8-12juli.

När jag växte upp var konkurrensen om ”myrens guld” på största allvar. Var det hjortronår så gällde det att vara först ut på myren. Då plockades ofta de stenhårda omogna hjortronen innan någon annan fyllde sina hinkar med dem. Nu får hjortron mogna i lugn och ro på ”vår” myr. Det är ett fåtal som anser att det är mödan värt att plumsa omkring på knottrika myrar för att förse sig med vinterbehovet av hjortron. ”Det finns i affären” är en vanlig kommentar.  Vi som är uppvuxna med att ta tillvara från naturen, räds vare sig varg,  björn eller knott. Vi plumsar på och njuter i fulla drag av myrens dofter och natur. Vi fyller frys och kyl med läckerheter som kostar multum på saluhallar. De som inte förstår bättre får skylla sig själva…

Hjortronmyren

Det blev också en del av ”skogens guld” på hemväg från myren.