Idag var steglitserna på besök i vår trädgård igen. Jag har inte sett dem sedan i höstas. Då var de i trädgården och pickade fram frön ur blå bergklint med sin sylvassa näbb. Dessförinnan hade jag sett en flock på ca 50st på en tistelåker. Vilket kändes som något slags rekord för våra trakter.  Steglits är en art som är på väg norrut i landet. Tillsammans med bl. a svarthätta tillhör den gruppen ” varma fåglar”, dvs. de som gynnas av ett varmare klimat. Åkermark som inte hävdas på samma sätt som tidigare kan också vara en orsak. Med nedlagda jordbruk och extensivt jordbruk så kommer också tistlarna. Bra för tistelspecialisten steglits men också en indikation på ett utdöende småskaligt jordbruk i våra trakter. Den färgprakt som steglitsen erbjuder känns exotisk, med karmosinrött ansikte flankerad av vita fält och en kolsvart hjässa och intensivt svavelgult på vingarna.   Uppmärksamheten och fascinationen som den väcker känns på gränsen till orättvis mot de övriga gästerna vid mitt fågelbord.  Eftersom jag gärna hyllar det vackra i de vanliga och triviala, så måste jag lite skamset ta en extra koll på blåmesens koboltblå hjässa och de vackra färgskiftningar som det finns hos den anspråkslösa pilfinken. Skönhet är en smaksak men steglitsen dramatisk färgteckning sätter onekligen färg på det gråmulna vinterlandskap som råder idag. Steglits