Vid morgonpromenaden förbi Mödänge hör jag en välbekant sång. Det är rosenfinken som sjunger sin korta strof ”pleased to see you”. Jag svarar med ”pleased to see you too”.  Man kan inte göra annat, när denna långflyttare upprepar sin ramsa.  Bröstet är karmosinfärgat på fågeln och  gnistrar som en rubin i morgonsolen. Med rätta upplevs den som exotisk på våra breddgrader. Den tillhör de fåtal fåglar som kommer flyttande från sydost,  närmare bestämt Indien där huvuddelen av det svenska beståndet övervintrar.

Rosenfinken ackompanjeras av en riktig sångarvirtuos. Den enformiga ramsa som den vackra fågeln upprepar överglänses av vassdungens diskreta mästarsångare, sävsparven. Jag har haft svårt att skilja vassarnas sångfåglar från varandra.  Sävsångaren ska sjunga rörligt och rörsångaren sävligt… När man hör sävsångarens varierade sång  så tycker man att den inte går att ta miste på. Problemet är att den inte låter lika från individ.  karaktäristiskt är räckor av korta fraser kombinerade med  knarrande läten omväxlande med mjuka och  vackra läten.  Den härmar allsköns fåglar och kanske i vissa fall arter  från övervintringsplatserna i Afrika.  Forskningen har visat ju intensivare och variationsrik sång, desto större chans att charma en sävsparvshona.  Ju äldre en sävsparv blir desto mer utvecklas dess repertoar och därmed också chansen att få en hona, sången blir en ”akustisk påfågelstjärt”.

Sävsångare Mödänge