Tjuvberget är mytomspunnet berg. Historier som går tillbaka till början av 1700 talet beskriver hur ett rövarband satte skräck i bygden.  De hade sitt näste i grottorna på bergets nordost sida. Vandrare efter den gamla färdvägen över berget gick inte säkra. Flera överfölls av rövarna som legat i bakhåll när de rastade vid en vilsten som fortfarande finns  invid vägen.Några rövare syntes inte till under mitt strosande runt i reservatet. Inga andra människor heller för den delen.

Naturskog med vildmarkskänsla är en bristvara idag, med ett hårdfört skogsbruk.  Skogen här på Tjuvberget härbärgerar mängder av rödlistade arter. Här kan man finna rosenticka, rynkskinn, stjärntagging, gulporing, barrgråtagging  och skinnporingen  som bara är funnen på ett fåtal ställen i Sverige. Exklusiviteter med märkliga namn som knappast återfinns i kulturskogarna runt omkring berget.

Tar fram termosen vid kanten av bergets stup. Njuter av utsikten och funderar varför jag aldrig träffar andra människor i den här fantastiska miljön. Det är platser som alla borde må bra av att vistas i, men tydligen är det annat som lockar och upptar tiden.  Funderingarna avbryt av att en tjädertupp landar i tallen intill. Det finns en spelplats i närheten och nu har nog spelet klingat av.  Klockan är nio och de har säkert spelat sedan gryningen. Tjädern är gammelskogens fågel och har stora krav på miljön. Tyvärr så avverkas både födoskogar och spelplatser på löpande band. Lyckligtvis finns det naturreservat som de kan överleva i. Trots att jag sitter stilla som en stubbe anar tjädern att något är fel, den lämnar tallen med dundrade vingslag.

Tjädertupp

Hålträd i bergbranten