Rådjurskiden lever farligt under dessa dagar. Rågeten hade två kid innan slåttern nu tycks det bara vara ett kvar. Eller är det en räv som tagit ett av kiden?

Abstrakt foto kan det bli när en regnskur plötsligt skapar mönster och ljus i en skogskälla.

Tjuvberget är mytomspunnet berg. Historier som går tillbaka till början av 1700 talet beskriver hur ett rövarband satte skräck i bygden.  De hade sitt näste i grottorna på bergets nordost sida. Vandrare efter den gamla färdvägen över berget gick inte säkra. Flera överfölls av rövarna som legat i bakhåll när de rastade vid en vilsten som fortfarande finns  invid vägen.Några rövare syntes inte till under mitt strosande runt i reservatet. Inga andra människor heller för den delen.

Naturskog med vildmarkskänsla är en bristvara idag, med ett hårdfört skogsbruk.  Skogen här på Tjuvberget härbärgerar mängder av rödlistade arter. Här kan man finna rosenticka, rynkskinn, stjärntagging, gulporing, barrgråtagging  och skinnporingen  som bara är funnen på ett fåtal ställen i Sverige. Exklusiviteter med märkliga namn som knappast återfinns i kulturskogarna runt omkring berget.

Tar fram termosen vid kanten av bergets stup. Njuter av utsikten och funderar varför jag aldrig träffar andra människor i den här fantastiska miljön. Det är platser som alla borde må bra av att vistas i, men tydligen är det annat som lockar och upptar tiden.  Funderingarna avbryt av att en tjädertupp landar i tallen intill. Det finns en spelplats i närheten och nu har nog spelet klingat av.  Klockan är nio och de har säkert spelat sedan gryningen. Tjädern är gammelskogens fågel och har stora krav på miljön. Tyvärr så avverkas både födoskogar och spelplatser på löpande band. Lyckligtvis finns det naturreservat som de kan överleva i. Trots att jag sitter stilla som en stubbe anar tjädern att något är fel, den lämnar tallen med dundrade vingslag.

Tjädertupp

Hålträd i bergbranten

Det är den korta tid på året när skaren bär för skidåkning på morgonen.  Skidorna ger friheten att söka egna vägar och upptäcka områden som är svåråtkomliga alla andra årstider. Idag bär skidorna mig genom några kärrområden och sumpskogar kring byarna Freluga, Edstuga och Mödänge i Bollnäs. I bondesamhället användes kärren som myrtag.  När gödseln från djuren hade körts ut på åkrarna före jul så skulle myrjord läggas underst i gödselstackarna för att suga upp urin och näringsämnen i dyngan. Inget fick gå till spillo i det gamla bondesamhället. Det gällde överlevnad.  Den kampen utspelades också i myrgröpperna. Det spettades och grävdes i kärren.  Arbetet påbörjades oftast efter trettondagen i bitande kyla. Jorden lastades på  hästdragna kälkar som gick skytteltrafik till bondgårdarna  . Det kunde bli 50-60 vändor till en gård med   7-8 kor.

I det perspektivet känns min skidutflykt på lördagsmorgonen som en lyxtillvaro. Kärren har ändrat skepnad och blivit en livsmiljö för många sällsynta fågelarter. Det finns gott om död ved, vilket gynnar bl a hackspettar.  Här kan man påträffa alla svenska hackspettsarter, även om den vitryggiga bara gjort något sporadiskt besök i området. Den mindre hackspetten är relativt vanlig här trots att den är en rödlistad art. När jag vilar en stund vid Voxsjöns strand ropar den tillika rödlistad gråspetten sin vemodiga sång. Solen värmer och det är dags att vända hem innan skaren förvandlas till en sockrig mölja.

Järnmyren

Mindre Hackspett

Idag strålar solen och vinterlandskapet gnistrar. För en vecka sedan var vädret inte lika inbjudande som framgår av bilden från vår sparktur.