vårfåglar

Ibland bjuder naturen på sällsamma uppvisningar. I det här fallet två sånglärkor under ett  intensivt parningsbestyr. Paret följer varandra i böljande flykt omväxlande med  en drillande sångflykt. Skådespelet jag bjuds på varar i flera minuter innan de försvinner till andra sidan fältet. Jordbruksmarkerna i  byarna Freluga/ Edstuga lämpar sig väl för flera av de arter som idag nationellt sett minskar sin population.  Här dominerar fortfarande ganska småskaligt jordbruk. Sånglärkan är en av de arterna som av allt att döma missgynnas av modernt intensivt jordbruk. Sedan i mitten av 1970 talet har arten minskat med cirka 75%.

Sånglärkan under spelflykt

storspov

Den 12 april brukar de första storspovsdrillarna höras från vår  tomt. Även så detta år, ett märkligt ”tajmat” fenomen som har slagit in de flesta vårar. Även i år har de bjudits på bakslag för storspoven, inga snömassor, men 10 minusgrader flera mornar, som gjort åkermarkens yta benhård. Storspovens känsliga näbb behöver tränga ned i markytan för att lokalisera godbitar.

I den disiga morgonen framträder tranan.

Den blå kärrhöken får avsluta kavalkaden av vårfåglar.

 

Björnmossematta i Blybergsbo

Om hur man reder sig en säng av mossa:

Mossa lämpar sig på alla sidor efter kroppen så att näppeligen dunbäddar kan förliknas med den. Så länge mossan är grön har den elasticitet som en fjäder, ja denna säng är så mjuk som den kosteligaste bolster. Inte heller behöver man frukta att bli smittad av ohyra eller någon vidhängande sjukdom. Den gröna mossan förtar all stank och svett”

Carl von Linné

Blybergsbo1

 

Vintrig rödhake

rödhake 5 jan 2015

En rödhake har dröjt sig kvar i vår trädgård. Så länge att den blivit fast i ett vintrigt Hälsingland. Rödhaken är en typisk insektsätare med en fasligt klen näbb. Den är liten och pincettformade och ser inte ut att duga för vinterns frödiet. Det struntar tydligen den lilla rödbröstade varelsen i, som bestämt sig att husera i vår vedhög och söka föda kring vårt fågelbord. Flera nätter har det varit kring -20 grader. På morgonen har en rundburrig rödhake uppenbarat sig, lyckligt omedveten om att sådant klimat som råder här ska denna lilla fågel inte klara av.

I dag den 15 februari hörde jag för första gången i år rödhakens finstämda spröda flöjttoner i trädgården. För vem sjöng den? För att glädja mig, välgöraren som försett den med fågeldelikatesser för att överleva vintern. Knappast. Ganska meningslöst också att hävda revir när närmaste rödhake förmodligen är åtskilliga mil bort. Eller var det ett vårligt lyckorus som även vi människor ibland upplever? Eller kanske glädjen att ha överlevt ytterligare en kylig natt. Förmodligen beror det på att ljuset strålar över ett vintrigt landskap. Ljuset triggar även igång talgoxar, blåmesar och domherrar som bildar en vintrig kör. Pilfinkarna sitter som vanligt i sin kvitterbuske. Vem får inte vårkänslor…

 

rödhake