Skyddad skog

På jakt efter signalarter i en hotad skog går jag ned på knä. Kanske ett tecken på  vördnad men främst för  studera knäroten barrskogens vackra orkidé. Knäroten dokumenteras med GPS position och med foto. Nära intill växer kandelabersvamp på en grov asplåga. Nyss  hittade vi också rosenticka på en stormfälld gran. Tveklöst en nyckelbiotop!

Kommunen avsåg att sälja den här skogsområdet på 14 hektar för någon vecka sedan. Ett tips gjorde att vi i Naturskyddsföreningen tog en närmare koll på området som visade sig ha höga naturvärden.  Försäljningen blev stoppad och nu får området biotopskydd. Märkligt nog var området  inventerat nyligen. Då uppmärksammades inte naturvärdena utan endast virkesvolymen.  Naturskyddsföreningen har lyckats hindra flera avverkningar i närområdet den sista tiden.  Frågan är hur  de professionella skogsplanerarna som inte gör annat än planlägger avverkningar inte uppmärksammar det som vi som amatörer ser…

DSC_3308

Kandelabersvamp

knärot

Barrskogens orkidé knäroten

Rosenticka

Rosenticka

 

Skördemånad

Så är det plötsligt september, skördemånaden enligt den gamla bondepraktikan.  Nu finns maten runt knuten! Det är dessutom inte bara mat som erbjuds 20 meter från köket. Det bjuds på dofter, färger, smaker och dessutom ett arbete som känns ursprungligt och meningsfullt.

trädgård

trädgård (2)

dsc_0209

löken torkas

dsc_0087

kålrabbi

medhjälpare i trädgården

Under våren svärmade kålmal i sällan skådad mängd över odlingarna. Kålen blev snabbt perforerad av de små larverna. Så dök räddarna upp, en lövsångare- och talgoxe-familj som under ett par veckor hade kalas på kålmalslarver. Kålen repade sig snabbt och nu är den skördeklar!

vitkål 1

 

 

 

Ängslåtter vid Blixts

Första söndagen i augusti varje år slåttar Naturskyddsföreningen blomsterängen vid Blixts i Nordsjö Vallsta med traditionella metoder. I över 30 år har Naturskyddsföreningen hävdat ängen som slås med lie och slåtterbalk.  Ängshöet får sedan torka på hässjor. Skötseln med gamla metoder sker inte bara av nostalgiska skäl. Det är ett sätt att bevara den sällsynta ängsfloran. Flera av de växter som hittas på Blixts äng finns bara på ett fåtal andra ställen i landskapet.  Bland sällsyntheterna kan nämnas brudsporre och fältgentiana.

Vi fick känna på lite av det slit som det gamla bondesamhället bjöd på. Belöningen var doften av nyslaget ängshö, en skön arbetsgemenskap och inte minst fikat med svagdricka och getost.

Slåtter Blixts Nordsjö

Fältgentiana Blixts

Fältgentiana

Björnmossematta i Blybergsbo

Om hur man reder sig en säng av mossa:

Mossa lämpar sig på alla sidor efter kroppen så att näppeligen dunbäddar kan förliknas med den. Så länge mossan är grön har den elasticitet som en fjäder, ja denna säng är så mjuk som den kosteligaste bolster. Inte heller behöver man frukta att bli smittad av ohyra eller någon vidhängande sjukdom. Den gröna mossan förtar all stank och svett”

Carl von Linné

Blybergsbo1

 

Naturromantikerns morgon

I öster är himlen svagt rosafärgad av en ännu inte uppstigen sol. Själv är jag uppstigen men knappast rosig om kinderna. Sömnig men ändå glad att jag släpat mig upp halvfyra på morgonen. Jag lämnar byn med välklippta gräsmattor av kringvandrande robotgräsklippare.  Undrar i mitt sömniga tillstånd vad  det för norm som råder när ytan är så viktig? Även om jag inte äger en robotgräsklippare så är jag också en del av den normen.

Dit jag är på väg bekymrar jag mig inte om sådant, eller? Vårt vadande i materiella ting och allt annat strunt som omger oss påverkar oss sannolikt på ett djupare plan. Saknar vi  emotionella värden till något så tycker vi då att det är värt att bevara?  Blir klimathot och naturkatastrofer alltför abstrakt  när vi inte har en direkt relation till naturen.  Att vår naturalienation får konsekvenser är uppenbart när vårt välstånd räknas i materiell dynga som ödelägger vår planet.

En verklighetsflykt till en dimmig tjärn lättar sinnet. De dystra morgontankarna övergår sakta till inåtvänd glädje.

tidig morgon_Bodåker

Solen på väg upp i Bodåker

dimma finnskogssjö-1

Samma morgon vid Östra Saggen nära Rimsbo

sågtjärn_r

Sågtjärn

Dimmig morgon vid tjärnen

Dimmig morgon vid tjärnen

Älgmöten

Älgstammen har minskat betydligt på senare år i mina tassemarker. Det förklaras ofta med den ökade björn och vargstammen. Skogsbolagen vill också få ned älgförekomsten för att minska betesskador på planterad skog. Sanningen är nog att det har samverkat. Ökad avskjutning i kombination med rovdjurstryck gör självfallet att det blir mindre älg. En runda med ”älgsafari” på skogen gav tidigare garanterat resultat. Nu ska man ha lite tur att träffa på vårt högvilt. När älgmöten inte blir ”vardagsmat” så ser jag på dessa ståtliga djur med en ny uppmärksam blick när de ibland visar  sig.

älg

älg på vägen

Här vill vi inte ha älgarna, lyckligtvis här på en  väg som inte lockar till hög hastighet.

älg på hygge med kruståtel-1_1

Den rosaskimrande kruståteln på hygget krävde en älg för att bli ett bra foto, så kom den springande…

Hjortronmyren

hjortron4Hjortronen är mogna! Myren lyser gul av ”blötgubbar”. Även hjortronen tycks påverkas av klimatförändringar. I våra trakter har vi  lärt oss att det inte är någon idé att ge sig ut på myrarna förrän 20-25 juli. De senaste åren har mognaden skett 8-12juli.

När jag växte upp var konkurrensen om ”myrens guld” på största allvar. Var det hjortronår så gällde det att vara först ut på myren. Då plockades ofta de stenhårda omogna hjortronen innan någon annan fyllde sina hinkar med dem. Nu får hjortron mogna i lugn och ro på ”vår” myr. Det är ett fåtal som anser att det är mödan värt att plumsa omkring på knottrika myrar för att förse sig med vinterbehovet av hjortron. ”Det finns i affären” är en vanlig kommentar.  Vi som är uppvuxna med att ta tillvara från naturen, räds vare sig varg,  björn eller knott. Vi plumsar på och njuter i fulla drag av myrens dofter och natur. Vi fyller frys och kyl med läckerheter som kostar multum på saluhallar. De som inte förstår bättre får skylla sig själva…

hjortronhink

morgon på myren

Hjortronmyren

kantareller1

Det blev också en del av ”skogens guld” på hemväg från myren.

 

Pleased to see you

Vid morgonpromenaden förbi Mödänge hör jag en välbekant sång. Det är rosenfinken som sjunger sin korta strof ”pleased to see you”. Jag svarar med ”pleased to see you too”.  Man kan inte göra annat, när denna långflyttare upprepar sin ramsa.  Bröstet är karmosinfärgat på fågeln och  gnistrar som en rubin i morgonsolen. Med rätta upplevs den som exotisk på våra breddgrader. Den tillhör de fåtal fåglar som kommer flyttande från sydost,  närmare bestämt Indien där huvuddelen av det svenska beståndet övervintrar.

rosenfink-1a_redigerad-2

Rosenfinken ackompanjeras av en riktig sångarvirtuos. Den enformiga ramsa som den vackra fågeln upprepar överglänses av vassdungens diskreta mästarsångare, sävsparven. Jag har haft svårt att skilja vassarnas sångfåglar från varandra.  Sävsångaren ska sjunga rörligt och rörsångaren sävligt… När man hör sävsångarens varierade sång  så tycker man att den inte går att ta miste på. Problemet är att den inte låter lika från individ.  karaktäristiskt är räckor av korta fraser kombinerade med  knarrande läten omväxlande med mjuka och  vackra läten.  Den härmar allsköns fåglar och kanske i vissa fall arter  från övervintringsplatserna i Afrika.  Forskningen har visat ju intensivare och variationsrik sång, desto större chans att charma en sävsparvshona.  Ju äldre en sävsparv blir desto mer utvecklas dess repertoar och därmed också chansen att få en hona, sången blir en ”akustisk påfågelstjärt”.

Sävsångare Mödänge

Sävsångare Mödänge

Skogshare

För några dagar sedan gick jag en tidig morgon efter en skogsväg. Dagen före hade jag  sett färsk vargspillning där.  Plötsligt såg jag något grått vid vägkanten en bit bort, tog fram kameran redo att fotografera varg. Någon varg var det tyvärr inte.  Det var en hare som varslade mig och studsade i fullt fart över vägen. Sekunden efter kom harens partner som också förstod att det var fara å färde.  Den satte full fart rakt mot mig. Jag satt på huk och såg i kamerasökaren hur den i en hiskelig fart kom närmare.  Risken för en kollision mellan gubbe och hare var påtaglig. Lyckligtvis tvärnitade den ett par meter innan krocken. Jag kunde läsa dess tankar under ett par sekunder: ”Helsike, jag sprang åt fel håll! Tur för harpalten att den inte sprang i gapet på en av traktens vargar.

skogshare1

Skogsharen

hare3

Så blev det full fart åt andra hållet…