Skogsbad har blivit ett nytt begrepp, säkerligen kommer det som nyord i Svenska akademins ordlista. Vi ska skogsbada för att låta bekymmer och stress rinna av.
Det här nya påfundet är gammal skåpmat för oss här på Mobacken i Freluga by. Så är man alltså plötsligt före sin tid. Trots att det är frestande att ironisera över begreppet, så vill jag istället bejaka det. Helst skulle jag vilja se det som en folkrörelse. Det är trots allt ganska tomt på folk ute i skogarna.
Hustrun skogsbadar…
Att skogen ger återhämtning är nog något som de flesta av oss upplever. Sedan om man vill kalla det skogsbad eller något annat spelar knappast någon roll. Psykologerna Rachel och Stephen Kaplan har studerat det här närmare och har också formulerat fyra kriterier för att en plats ska bli så ”restorativ” som möjligt:
- Att platsen ger besökaren en känsla av att vara förflyttad till en annan värld, vid sidan av vardagens stress och press. (Being away)
- Att platsen uppfattas som den har en viss storlek och omfattning, i tillräcklig hög grad för att ge en känsla av frihet och spelrum. (Extent)
- Att platsen väcker ens intresse och ger stimulerande sinnesintryck. (Fascination)
- Att man känner att man passar in i miljön; att den är förenlig med ens önskemål och behov. (Compability)
Blybergets naturreservat passar väl in i beskrivningen parets Kaplans beskrivning (Being away)
Kochenillav väcker kriteriet ”fascination”
Finnskogens berg fyller med råge” storlek och omfattning” (Extent)
Puppodammtjärn en finnskogstjärn där det verkligen går att bada
Själv har jag lyckats att hitta sådana platser i min närmiljö. Imorgon ska jag till Bollnäs finnskog och skogsbada. Nåja, ordet är nog inte helt införlivat i mitt språkbruk. Jag ska ut i skogen och plocka trattisar och bara vara. Det väntar en tuff arbetsvecka.