Med några minuters mellanrum passerar tre stora fåglar ovanför mig, två sotsvarta korpar som följdes åt och en ensam bländande vit sångsvan med susande vingslag. Svanen  som passerade mig hade riktningen mot Alfta, där det fortfarande finns öppet vatten efter Voxnan. Alfta är passande nog  ett ortsnamn som är bildat av det gamla namnet för sångsvan ”alft”. Även korpens gamla namn ”ram” återfinns i många ortsnamn.

I en förfluten tid hade jag kanske sett på dem som  järtecken. Människor var uppmärksamma på det som skedde i naturen och dessa fåglar var kraftfulla symbolbärare.Den svarta korpen  förebådade om död och olyckor. Tankarna föll nog också på Odins korpar Hugin och Munin  som patrullerade över jorden och uppfattade allt , för att sedan rapportera till Oden.

Den vita svanen förde med sig ett annat budskap, den symboliserade skönhet och kärlek.  Kärleksgudinnan Afrodite sägs ha ridit på en svan. Pythagoras å sin sida ansåg att svanar var bärare av döda poeters själar. Konstnärer använder svanen för att symbolisera skönhet och oskuldsfullhet. Det syns bl.a. på vår granne Mårtens konstverk ”Jaktslottet” målad 1958. I det vackra hälsingelandskapet finns en ensam svan på en liten tjärn, med hoten och farorna lurar nära.  Ett hungrigt lejon och en svart tjäder som ödesfågel. Dock ingen korp i sikte.

Det går att tolka in ett hot både mot landskapet och den enkla naturnära människan i  Mårtens konstverk. De sammanhängande skogar som finns i bakgrundens blånande hälsingeberg är nu ersatta av ett kalhyggeslapptäcke. Bergens skogar har förvandlats till pengar och säkerligen glatt många aktieägare med  hemvist i en mer urban miljö. Hur människan i skogslandskapet påverkats av det moderna teknologiska samhället är nog mer komplicerat att få syn på. Fåglarna i skyn har inte gett mig  någon ledtråd om detta.